Gabriella

I Oktober förra året skrev jag in mig på Arbetsförmedlingen (AF).
Jag hade givetvis sökt jobb innan det men behövde ju någon slags inkomst så för att få Försörjningsstöd var jag tvungen att vara aktiv på AF.
Samma dag ringer jag Socialförvaltningen (Soc) och förklarar min situation.
Soc skickar mig till Kompassen (nån sorts jobb-coach-program typ) och jag går på det introduktionsmöte som krävs för att man ska få F-stöd. Efter mötet känner jag mig glad och förväntansfull, dom hade massor av olika grejer att erbjuda  som jag kände att jag ville göra t.ex. kurser, utbildningar, praktik mm. Därefter händer ingenting!
Jag skickar in alla papper som Soc vill ha för att kunna bevilja F-stöd och söker fler jobb än dom kräver men ändå händer ingenting. Jag ringer flera ggr i veckan men får inget svar.
I Januari får jag mitt första F-stöd och då har det gått 3 månader sen jag sökte.
Sedan flyter det väl på, jag söker jobb men får absolut ingen hjälp från AF och Kompassen hörde aldrig av sig trots att dom lovat. Jag ber om hjälp av min handläggare på AF men blir ignorerad.
Efter att ha varit aktiv arbetssökande men inte fått jobb på 3 månader skickas man vidare till ett arbetsmarknadspolitiskt program..
I mitt fall Sensus. Trodde dom skulle kunna hjälpa mig men det strular redan från början.
Får ingen coach som man skulle få, planeringen var inte klar och coachen var sjuk och diverse annat skit.
Jag anser att den enda hjälpen jag fått från Sensus är all den tid Jocke har lagt på mig för att hjälpa mig med CV, brev + diverse annat. Det betyder mycket.
Men nu sitter jag här 6 månader senare, fortfarande arbetslös, utskriven från Sensus och måste gå tillbaka till AF.
Ska det verkligen vara såhär?!

Jag klargjorde från början till AF, Kompassen och Sensus att jag absolut inte vill jobba endast kvällar och helger (som jag gjort innan) och söker därför inte såna restaurangjobb.
Idag är jag tvungen att göra det .. Jag klarar inte av att vara arbetslös längre!
Så då får jag jobba alla vardagskvällar + helger.. Dessutom svart säkert.
Jag är för fan på ruta 1 igen. Om inte ännu längre bak..
Det här känns riktigt pissigt!
Ska jag verkligen behöva göra något som jag mår dåligt av?!

Har fått världens ångest och kommer att bli tvungen att besöka läkare om det här fortsätter..
Fick ett förslag från en person, att jag ska bli sjukskriven och då få mer pengar än dom pengarna jag (ibland) får av Soc.
Allvarligt.. Känner mig så fruktansvärt utanför samhället.
Det här suger! :(

Varför fattar ingen att när man varit arbetslös så pass länge som jag har varit så mår man dåligt.
Det är svårt att ta sig ut i arbetslivet med självförtroende..
Dom som jobbar med arbetslösa ungdomar borde fan fatta det.
BLÄ!
Äh stick för fan, allihop.

Jag hade en vision om att få ett vitt jobb och betala av mina skulder och så småningom även få ett förstahandskontrakt men det verkar vara omöjligt.
Får jobba svart och bo i andrahand resten av livet.


Grr jag är förbannad och besviken!


Puh.. vad skönt det var att skriva av sig även om jag nu är mer irriterad än innan.

Hejdå.