Gabriella

Usch och fy! Idag har jag varit med om något riktigt hemskt!
Kom precis hem från Huddinge sjukhus och mår piss.

Som jag berättat förut så upptäckte dom cellförändringar på mig när jag gjorde en cellprovsundersökning i Februari..
Vilket innebar att jag var tvungen att åka till Huddinge för att göra en lite mer ingående undersökning.
Jag hade tid idag och var inte ett dugg nervös, jag är en av dom som inte tycker att gynundersökningar är sådär jättefarligt..
Det är nödvändigt och måste göras så varför må dåligt..
Fram tills idag.. Efter den här skräckupplevelsen har jag numera gynekologfobi!

När jag kom dit fick jag ju först lägga mig i den där sköna stolen och visa upp hela härligheten för läkaren (hon var f.ö överläkare) och en assistent som var med.
Därefter stoppade hon in en sån där "klämma" så att hon skulle komma åt bättre, lite obehagligt är det men ändå inte så farligt. Sen skulle hon in och peta, skrapa och ha sig med en sån där gigantisk tops..
Det tycker jag är obehagligt, men jag hade fan njutit om jag hade vetat vad som väntade.. huuh.
Sen tar hon fram ett stort microskop och förklarar att hon ska spruta in ättika för att sen kika i microskopet ifall hon ser några "färgförändringar". Ättikan sved till men fortfarande ingenting om man jämför med det jag snart skulle bli utsatt för.
Hon hittade färgförändringar på en del av livmodertappen och var därför tvungen att ta ett prov därifrån.
Uh det här är svårt att skriva, gör ont i mig när jag tänker på det..
Men okej, hon ska alltså "knipsa av" en bit av livmodertappen.. Hon sa att det kan kännas lite grann.
Okej tänkte jag, tog ett djupt andetag och bet ihop.
Därefter upplever jag den obehagligaste smärtan jag varit med om hittills.. Det ilar så in i helvete i hela livmodern och magen. Det gör så ont att jag skriker och tårarna börjar genast komma..
Jag skakar och känner mig svimfärdig.
Läkaren utbrister: "Oj, vilken stor bit det blev.."
Jag är helt chockad över den smärta jag precis upplevt.
Hon kikar på biten av min livmodertapp i microskopet och inser att hon behöver "knipsa av" en till bit.. Dock mindre.
Då höll jag verkligen på att svimma. Hon lovar att det inte kommer göra lika ont..
Hon för in tången igen och jag sliter tag i assistentens hand och klämmer hårt samtidigt som jag vänder bort huvudet och försöker tänka på annat.
Hon hade rätt i att det inte gjorde lika ont, men det ilade till igen och kändes så fruktansvärt obehagligt.
Nu lovade hon att det var slut och att hon bara skulle göra ultraljud på mig för att se så allting såg bra ut.
Hon tittade på livmodern och äggstockarna och allting såg bra och fint ut.
Äntligen en god nyhet, tack och lov!
Hon säger att jag kan sätta mig upp men när jag gör det blir allting svart och jag lägger mig igen.
Jag skakar och är väldigt yr.. Assistenten kommer med vatten och säger åt mig att vila.
Så jag får ligga där en stund innan jag kan sätta mig upp.
Därefter förklarar läkaren vad som kommer att ske ifall det är måttliga eller grava cellförändringar.. Tack och lov får man bedövning då.. Denna procedur gör jag aldrig mer om utan bedövning!
Det kan alltså bli tal om att "bränna" bort en del av livmodertappen.. Men vi får se om 3-4 veckor när provsvaren kommer.

Ringde älskling så fort jag gick därifrån, mådde jättedåligt och kände mig så utsatt på något sätt?
Han tyckte jag skulle åka direkt hem och vila..
Köpte mig en kaffe på Pressbyrån och åkte hem och nu sitter jag här.
Jag blöder eftersom hon knipsade av en sån stor bit och jag känner att det ilar lite smått i magen :(
Det känns jätte obehagligt :(
Ska det verkligen gå till såhär?!

Jag mår inte bra alls så orkar inte skriva mer..
Men jag köpte nya skor igår som ni ska få se när jag orkar fota dom.
F.ö hoppas jag att ni alla har haft en mycket bättre dag än mig, det här önskar jag ingen!!!

Nu ska jag lägga mig på soffan med en kopp té och vila.

Kram på er